Göteborgsposten – 25 juni 1860, sida 1

tillät sig sjelf att dricka tre eller fyra glas, tyd. ligen för att vinna mod till framställande af nå gra frågor angående omständigheterna vid mannen: död. Jag visste naturligtvis ingenting, hade in. genting hört, utom hvad hon sjelf läst i tidnin. garne, angående undersökningen. Hade ej de förfärliga misstankarne derigenom bekräftats, skull det varit roande, att observera huru listigt, med hvilken tvekande och ändå okuflig ifver, hon så att säga smög sig kring hvad hon önskade veta -— om nemligen någon blifvit sedd i Blakes sällskap före hans frånfälle. — Jag menar naturligtvis kort före hans död, samma morgon som kroppen blef funnen. — Främlingen menar ni — främlingen på ön? Åter rusade det förrädiska blodet till hennes ansigte, men lemnade det ånyo i nästa ögonblick. — Ja — det vill säga någon — främlingar eller icke? — Intet bevis har kunnat framdragas på, att någon vid den tiden blifvit sedd tillsammans med honom, och man vet med säkerhet, att ingen frågat efter hononmt på hotellet. Detta tycktes mycket bidraga till hennes lugnande, och i sitt hjertas glädje tog hon sig ett nytt glas vin, samt tömde det denna gång med smak, hvilket hon ej förut gjort. Jag var förvånad. Blodskuld är något så