Mark Stretton. (Ur en engelsk Polistjenstemans anteckningar). (Forts. fr. n:o 142.) — Ni har blott till en del rätt, ty mitt hopp är långt ifrån förtröstansfullt. Jag hyser endast ett sådant, tillade jag i högtrafvande stil, för att tysta alla frågor, som t. ex, — ursäkta en sådan jemförelse — Ivanhoe, churu medveten om sin saks rättvisa och besluten att göra sin skyldighet, måtte kännt då han red inom skranket för att möta sin fruktansvärde motståndare, Brian de Bois Guilbert. Fatta emellertid mod. Jag låter icke lätteligen besegra mig, då jag är moraliskt viss om att rättvisan är på min sida. Som emellertid utsigten till framgång hufvudsakligen beror på det oförväntade i mitt uppträdande, måste ni placera mig på ett ställe, der jag osedd kan höra allt, tills prestens första ord tillkännagifver, att jag med fälld lans kan anfalla min motståndare. Mark Stretton stirrade förvånad på mig, och jag såg att han trodde mig vara drucken; dock sade han ingenting, hvilket just var hvad jag önskade. Han förde mig sakta till salongen der ceremonien skulle försiggå. Jag kunde ej upptäcka något gömställe, och vi rådslogo ännu om saken,