Göteborgsposten – 19 juni 1860, sida 1

— —X Z DA När Neapolitanarne anhöllo om vapenstilleståndet och general Garibaldi derföre skickade ordres till hela sin linie, att upphöra med skjutandet, fortsatte de kongl. icke desto mindre dermed och försökte ätven begagna sig af eldens upphörande, för att derigenom vinna en bättre position. De lyckades verkligen i dag skaffa sig en ansenlig fördel. På det elden skulle upphöra och vapenstilleständet bör jaskickade Garibaldi en timme förut underrättelse derom öfver hela sin linie. Just vid samma tid syntes en neapolitansk kolonn på samma väg, på hvilken Garibaldi intågatistaden. Den var försedd med artilleri och började marschera framåt från dellAmirageliato-bryggan, der den blifvit stationerad, mot Porta di Termini. HFörgäfves hissades den hvita flaggan, för att tillkännage, det stilleståndet inträdt; det oaktadt icke allenast fortfor skjutandet, utan fästningen började äfven skicka sina kulor i samma riktning. Flere at officerarne stego upp på barrikaderna och sökte underrätta Neapolitanarne om det inträdda vapenstilleständet. De mottogos med gevärsskott, och öfverste Carin blef jemte andra sårad. Garibaldisterna höllo sig likväl till sina instruktioner och besvarade icke elden. Bud på bud skickades till Garibaldi, att man måste skjuta eller i annat fall öfvergifva sim position. Generalen skulle just resolvera, det stilleståndet var brutet, då tvenne neapolitanska officerare anlände såsom parlamentärev. De urskuldade affären såsom förorsakad af missförstånd och sade ätt kolonnen icke fått någon tillsägelse om stilleståndet. De voro skickade för att stanna elden och hejda framryckandet. Sällsamt nog fortgick under hela tiden skjutandet från fastningen och denna kunde likväl icke gerna antagas vara okun : nig om stilleståndet! Kl. 12 kom underrättelse om att fiendens kolonn inträngt i staden. Garibaldi samlade genast sin reserv och marscherade dit. Det var fullkomligt riktigt och löjtnant Wilmot, som kommit i land, för att ureddela amiralens samtycke till konferensen ombord, befann sig plötsligen midtemellan neapolitanarnes framryckande kolonn och Garibaldis folk. En bomb, som i detsamma kastades från fästningen, kreverade nära intill honom, neapolitanarne riktade sina musköter och det var med stor fara han slutligen uppnådde Garibaldi. Kl. var då 5 minuter ötver 12. Hr Wilmot medförde amiralens samtycke till ett sammanträde ombord och några minuter senare anlände tvenne neapoitanska officerare, för att säga, det allt berodde på ett misstag och att kolonnen icke fått några ordres. Amiralens båtar skola ligga tillreds en jvart öfver 1. Men hade jag varit Garibaldi, skulle jag ej lyssnat till några förslager, förrin den utifrån kommande kolonnen öfverlemat de positioner, ur hvilka de förjagat hans rupper. Men Garibaldi är oefterrättlig i sin storsinthet. Kl. 4 eftermiddagen. Konferensen ombord är ännu icke öfver