Göteborgsposten – 14 juni 1860, sida 1

sydöstra hörnet af torget dela sig åt två håll, de, som ämna sig åt söder, öfver Lejonbryggan och de, som skola åt öster, öfver den mindre bryggan å norra Hamngatan. Blefve Lejonbryggan borttagen, måste vid tillfällen af folksamlingar å torget hela massan af dem, som derifrån ämna sig åt öster och söder, först trängas ihop på den mindre bryggan innan den kunde dela sig — och i omvändt förbållande då det gäller att komma till torget. Redan af det sagda följer att Lejonbryggans borttagande och ersättande med en bro öfver vestra ändan af Kungsparken hvarken kan vara ändamålsenlist eller naturligt (ty naturligt vill väl i förevarande fall säga: i öfverensstämmelse med naturen eller beskaffenheten af de förhållanden, som på frågan inverka), samt att det icke, såsom artikelförfattaren i Handels Tidningen pästår, blott är derför, att Lejonvryggan nu finnes på vestra sidan af Östra Hamngatan, som denna sida är den förnämsta eller hufvudgatan, utan att den äfven bör förblitva det och LeJonbryggan således ligga qvar. Äfven då, efter stadens anläggning, Lejonbryggan först byggdes, hade det varit lättare och med vida mindre kostnad förenadt att medelst två mindre broar åvägabringa den nu föreslagna kommunikationen emellan norra oeh södra staden, än att bygga den massiva, dyra Lejonbryggan; men man ansåg på den tiden densamma vara nödvändig för att anordningen af partierna omkring stadens förnämsta gator och torg skulle blifva vacker samt det hela naturligt och ändamålsenligt. Och då insändaren i Handels Tidningen frågar, om icke Adler Salvius skulle funnit det dumt att bygga en dyrbar längre bro så nära på sidan om ett ställe, der han har fast land och kunnat slippa med en mindre bro, svara vi dertill ett obetingadt: Nej. — Allting är relativt, äfven behofvet af gator, broar och kommunikationslinier. Hvad som i detta fall på en fläck med mindre rörelse skulle vara narraktigt, blifver i hjertat af en betydlig handelsstad klokt, om icke nödvändigt. Vi hade i vår förra uppsatts, såsom anledning dertill, att vestra sidan af Östra Hamngatan bör förblifva hufvudgatan, ibland annat anfört, att den, löpande rakt igenom staden, sammanbinder de vid dess begge ändar belägna öppna platsar, Kungsportplatsen och St. Eriks torg samt dervid i förbigående omnämnt, att ifrån det senare stora vägen gar åt Hisingen. Artikeltörfattaren i Göteborgs-Posten upptager detta biskäl och finner det lumpet (de hufvudsakliga förbigår han varsamt); och äfven Handels-Tidningens insändare gör sig en smula lustig på vår och Hisingsboarnes bekostnad; hvaremot de begge framhålla, att terrängen på östra sidan af Lilla Bommen, i ansecnde till det stora utrymmet derstädes samt jernvägen m. m., i en framtid blifver af mera betydelse än den vestra. Men etter som här är fråga om, att atse äftven framtidens kraf, torde det icke böra förbises, att tratiken från Hisingen till staden med hvarje år alltmera ökas. Fråga har uppstått om väganläggningar på Inland, hvarigenom en stor del af socknar i Bobuslän, som nu hafva sin väg till Goteborg öfver Kongelf, skulle få den öfver Hisingen. Vid stadens tillvext kommer otvitvelaktigt närmaste delen af Hisingen, der fabriker redan börjat anläggas, att införlifvas med staden; och man kan med temlig visshet förutse, att vid den tid då någon betydligare del af Gullbergsvassen blifvit bebygga, man skall hafva en eller ett par broar öfver till Hisingen. Hvarest plats för dessa broar vid den senast uppgjorda planen för Göteborgs hamnarbeten blitvit bestämd, veta vi icke; men af redan vidtagne anordningar synes det icke osannolikt, att en sådan kommer att anläggas vid nuvarande färjstället. I sådant fall kommer trafiken öfver St. Eriks torg att ofantligt ökas. Men, om än tråga blott vore om den nuvarande färjtrafiken, som på torgdagar i synnerhet är ganska betydlig, kan det väl skada, om samma tratik hvilken verkligen kan kallas genomgående, till lättnad för rörelsen å de mycket befarna torgoch korsgatorne, der den törorsakar trängsel, blitver fördelad emellan dessa gator och östra hamngatan, utefter hvilkas vestra sida, under nuvarande förhållanden, vägen från färjplatsen till östra delen af nya salutorget, icke är längre än den längs torgoch korsgatorna är till den norra delen af samma torg? Mycket vore för öfrigt, om tid och utrymme medgåfve, att tillägga i anledning af artikeln i Handelsoch Sjötarts-Tidningen och hvad deri yttras om traiken på de begge sidorna af östra hamngatan; så t. ex. då det säges, att trafiken från gamle Port har kortaste vägen efter den östra gatan, är meningen af detta yttrande, som torde vara beroende på misstag eller misskrifning, icke god att fatta. För alla dem, som från Kungsportsplatsen ämna sig till Gustaf Adolfs torg eller den norr derom och vester om östra hamnkanalen belägna stadsdelen, blifver naturligtvis alltid vägen utefter vestra gatan något, om än obeydligt, kortare. Deremot kunde vid hastigt påseenle tyckas säsom om författaren hade rätt, då han antyder, att i anseende till det längre afståndet från slussbryggan till Lejonbryggan än trån denna till tyska bryggan, afseendet å trafiken snarare fordrar brons läggande på östra sidan än tvärtom. Men härvid erinras först och främst, att de från granskapet if slussen utgående Larmgatorne snart i sned riktning draga sig, den ena åt lilla Bommen och den anIra åt Kungsporten samt således, utgöra beqvåmaste kommunikationerne till dessa ställen för dem som bo i närheten af slussen. Vidare lär svårligen den trafik, som samlas på ena eller andra sidan at Östra Hamngatan, och derifrån vill öfver stora kanalen, kunna beräknas efter afståndet från de åt hvardera sidan närmast belaågna bryggorna; utan torde man med mera skäl kunna, för att tala i korthet, antaga att om så väl östra som vestra sidorna af Östra Hamngatan fortginge medelst broar öfver stora kanalen, trafiken dock, i anseende dertill, att den större och mera trafikerade delen af staden ligger åt vestra hållet, alltid skall blitva starkare på denna sida.