Göteborgsposten – 14 juni 1860, sida 1

att detta, hvad södra entreen angår, är förhållandet ehuru sjelfva knngsporten blitvit borttagen, och er öppen plats, kungsportsplatsen, derstädes utlagd, all. denstund dervarande bryggan ötver vallgratven blitvi bibehållen i samma linie som porten och den fordna fästningsbryggan. Från denna brygga (kungsports: bryggan) går vägen rakt fram till mynningen af den på vestra sidan om östra kanalen belägna gata, lika. som, i omvändt förhällande, man, från Gustaf Adolfs torg anländ till slutet af samma gata, eller den punkt der den utanför herr E. Franckes hus, såsom i vå förra uppsatts nämndes, vidgar sig, har, i fall mar ämnar sig ut ur staden, kungsportsbryggan midt fram. for sig, det vill med andra ord säpa, attjust i den. na slutpunkt nyssnämnde gatas och bryggas medel. linier mötas. For den, som vill ordning och motsva: righet äfven i mindre väsendtliga detaljer, kan detta så mycket mindre lemnas ur sigte, som kungsports. bryggans riktning blifvit gjord konstant genom en vägutdragning i fortsättning deraf till nya allten sam de paralellt dermed anlagde byggnader, MHallgrenska och Hennigska husen samt Nya Teatern. — Det hjel. per således icke, att man bortwtlyttar den s. k. källar och utvidgar bryggan vid reservoaren, för att ens på denna punkt få begge sidorne at Östra Hamngatar lika goda, eller säsom Ins. i Göteborgsposten sägel åstadkomma tullkomlig öfverensstämmelse för infarten till dem från kungsportsplatsen. Från den öster om kanalen belägna gatans slutpunkt i tall man der vänder sig mot kungsportsbryggan presenterar sig denna brygga och hela kungsportsplatsen, eller med ett ord entreen till staden iran detta håll;snedt, likasom man, för att från kungsportsbryggan komma till sistnämnde gata icke får styra rakt fram utan på sned. — Men en gata, som på törenämndat sätt korresponderar med entreen till staden och derifrån går rakt fram till det förnämsta torget samt vidare tortsättes till stadens andra ända bör ej atbrytas. Det är icke naturligt. Det torde i sjeliva verket förhålla sig med planen för Göteborg som med bvarje lyckadt konstverk. De serskilte delarnes inbördes forhållande är så väl afpassadt, att man icke kan deraf borttaga eller ändra något väsendtligt utan att sammanhanget störes och det hela lider. Ty om vi nu återvända till det inre af staden, måste der i främsta rummet Södra Hamngatan tilldraga sig vår uppmärksamhet. 1 anseende till sitt läge är 1 synnerhet den del deraf, som sträcker sig emellan Östra och Vestra Hamngatorne framstående, och de invid denna del af Södra Hamngatan till lika höjd uppförde och i allmänhet till sulen öfverensstämmande byggnader hafva i sanning icke skämt bort dess utseende. Såsom för närvarande är anordnadt, har i atseende på denna del af staden den fullkomkomligaste symmetri blifvit iakttagen. Begge qvarteren hatva lika längd. Midt emellan dem tramlöper Korsgatan och miut för denna ligger Tyska bryggan. Vid yttre ändarne åter fortsättas de der utmed hornhusen framkommande kanalgatorne af bryggor, i vester kämpeoch i öster Lejonbryggan, hvilka begge bryggor alltså ligga, i förhållande så väl till Tyska bryggan som de nämnde husraderna på Södra Hamngatan, fullkomligt symmetriskt. Borttages nu Lejonvryggan, måste detta blifva stötande för ögat, icke blott derför, att Östra Hamngatan afbrytes i sitt lopp, utan äfven derför, att bassinerna på ömse sidor om Tyska bryggan blifva olika stora och att en brygga, motsvarande den vid vestra sidan befintliga kämpebryggan, saknas vid den östra. Och här äro vi med detsamma inne på det åberopade skälet, att stora kanalen genom Lejonbryggans borttagande får ett friare och mera storartadt utseende. Vi kunna för vår del ej inse, att något serdeles i Stora kanalens utseende skulle vinnas derigenom, att den ena bassinen deraf bletve 30 å 40 alnar längre än den för närvarande är, äfven om sådant utan olägenhet kunde, ske; men då den derigenom blifver olika med den andra och symmetrien emellan omgifningarne, på sätt ofvan är visadt, går förlorad, länder förlängningen endast till vanprydnad. Det kan således icke annat än på det högsta förvåna, när man ser såsom skäl för Lejonbryggans borttagande anföras avt entren till stora torget blir på båda sidor symmetrisk från Norra Hamngatan. Säledes ett plus i symmetri, som skulle vinnas. Detta består naturligtvis ej deri, att Norra Hamngatan, der den ifrån vester eller vid rådhuset sammanträftar med Gustaf Adolfs torg blifver af lika bredd med samma gatas förbindning med torget i öster eller genom bron vid f. d. Beckmanska huset; ty denna bro skall ju i alla händelser, äfven om Lejonbryggan icke borttages, ombyggas till lika bredd med Norra Hamngatan! utan den symmetri, som vinnes, måste, så vidt vi begripa, bestå deri, att likasom gatan utmed torgets vestra sida, eller den del af torget, som ligger utmed rådhuset och kommendantshuset och kan anses såsom fortsättning af Torggatan, icke ytterligare fortsättes med bro ötver stora kanalen, så komme ej heller gatan utmed torgets östra sida eller fortsättningen af Hamngatan utmed börsen att genom bro dragas öfver nyssnämnde kanal. — Men hvilken olikhet i dessa hänseenden emellan torgets östra och vestra sidogator! Söder om stora kavalen kan ej Torggatan, 1 anseende till det mötande husqvarteret, fortsättas; hvaremot Östra Hamngatan mötes der och fortsättes rakt fram till stadsporten af en motsvarande gata. Och buru ginge det med entreen till torget från Östra Hamngatan? — Den blefve icke symmetrisk; enär det på ena hållet funnes, men på det andra icke funnes sådan entre. Således reducerar sig vinsten i symmetri för sjelfva torget till noll, om ej till ett deficit; och huru mycket som i öfrigt, då man betraktar lokalen omkring torget och stora kanalen i sin helhet, skulle förloras just i afseende å symmetrien, hafva vi ovanföre visat. I gammanhang härmed må dat äfven frågag am