Göteborgsposten – 14 juni 1860, sida 1

Ytterligare om Lejonbryggan. (Insändt.) I anledning af två insända artiklar den enain:0 123 af Göteborgs-Posten och den andra i n:o 124 af Hand.och Sjöf.-Tidn., angående Lejonbrygzan, torde Insändaren af den uppsatts in:o 118 af GöteborgsPosten, emot hvilken de förstnämnde äro riktade, erhålla plats för följande replik. Det må härvid anmärkas, att, beträffande förslaget om utsträckning at Östra Hamngatans östra sida öfver Brunnsparken och fortsättning med en bro på norra sidan derom, vi) icke klandrat detta förslag i och för sig, utan endast såvida som Lejonbryggans borttagande deraf skulle blifva en oviikorlig töljd. Huruvida det kan vara skäl att, med bibehållande af Lejonbryggan, anlägga gata och bro m. m. för sammanbindning af Östra Hamngatans östra sida, derom hafva vi hittills ej yttrat oss och hade vid nedskrifvande af förra uppsatsen ej anledning dertill, emedan, då vi först hörde förslaget omtalas, man fästade serdeles vigt vid den ofantliga kostnadsbesparing, som genom det att någon brygga på Lejonbryggans plats ej vidare behöfdes, skulle uppkomma. Vi togo derföre för gifvet, att det var fråga om de två alternativerna, huruvida brygga skulle tinnas endast på den östra eller endast på den vestra sidan af nämnde Hamngata. Vår motståndare i Göteborgsposten stöder sig hufvudsakligen på hvad herr kapten Richert i Drätsel-Commissionen yttrat. Hans räsonnemang i all ära; men, så vidt vi kunna förstå, äro de premisser, hvarifrån han utgått, till större delen långt ifrån att vara axiomer (kostnadsbesparingen undantagandes). Att kommunikationen emellan norra och södra staden vinnes lättast genom en bro öfver den mindre kanalen, är tydligt, men att den på detta sätt vinnes naturligast, kan ej medgifvas. Icke heller att det här alls icke finnes nagon genomgående trafik. Lika litet, att man kan vinna samma ändamal genom en bro öfver den nämnde mindre kanalen, som genom en bro öfver den större, der Lejonbryggan nu ligger. Skulle det befinnas, att dessa sattser icke hålla stånd, så förfaller äfven det resultat, hvartill herr R. med stöd af desamma kommit, äfven om hans antagande, att det, som är ändamålsenligt och naturligt, i allmänhet jemväl är det vackraste, skulle ur esthetisk synpunkt kunna godkännas, derom vi förnärvarande ej ämna ingå i undersökning. Låtom oss till en början betrakta pl.nen förstaden inom fordna fästningsgrafvarne. Den torde i flere hänseenden förtjena att skärskådas. Ofverallt regelbundenhet, symmetri, ändamålsenlighet och stora vyer. De afvikelser, som härutinnan ega rum, äro sådane, som berott af tvingande omständigheter, så som af terrängens beskaffenhet, och i synnerhet af befästningarne. Desse senare hafva varit orsaken dertill, att entreerna till staden blifvit lagda snedt emot gatornas bufvudriktning äfvensom att en stor del gator icke fått tillbörlig bredd. Dessutom hade man, hvad det sistnämnda beträffar, på den tid, då anläggningen skedde, ännu ej insett nödvändigheten i sanitärt hänseende af luftvexling och breda gator; men i jemförelse med dåvarande äldre städer var äfven i detta afseende ett betydligt steg taget framåt. Granska vi nu denna plan, så finna vi t. ex., att stadens stora torg (nuvaraude Gustaf Adolfs), som ämnades att vara hvad det hittills förblifvit, stadens förnämsta öppna plats, är beläget nästan midt i staden och just i hörnet der de två betydligaste kanalerna vinkelrätt skära hvarandra. Längs samme kanaler äro från torgets sidor, den södra och östra, gator utdragne, hvilka, sträckande sig tvärsigenom staden gå, i öster och söder, till stadens mest betydande inkörsportar, gamle och nye port. De här befintlige, i sned riktning, såsom nämndes, för fästningsverkens skull anlagde entreterna sammanträffa alltså noga med nämnde hamngator. Serskildt anmärka vi ) Insändaren torde för mera tydlighet och beqvämlighets