Göteborgsposten – 13 juni 1860, sida 1

— Ja — ja — ja! ropade Mark Strettor och sprang upp från stolen samt slog för hvarje upprepande af sin bekräftelse med knytnäfven : bordet. Clara, den bedårade qvinnan, gaf för tv? månader sedan Morny sitt trohetslöfte. Denna förlofning blef bekant för onkel fyra dagar före olyckshändelsen vid Clifton; och i Mornys närvaro förklarade han högtidligt, att han genast skulle ändra sitt testamente så, att Clara icke skulle få en shilling, om hon hölle fast vid sitt löfte. — Huru kunde det då vara möjligt att Morny ifrågavarande afton vänskapligt promenerade med er onkel? — Det var en lögn af Morny! De gjorde det icke, de kunde icke hafva gjort det. Jag är så viss, som på mitt eget lif, att Morny i något gynnande ögonblick smugit sig bakom eller förrädiskt nalkats min onkel och efter en kort men förtviflad kamp, under hvilken Bayton hört de omtalade ångestropen, osedd af hvarje öga utom af Guds, kastade sitt offer utför klippan. — ÖOsedd af hvarje öga utom Guds! Det finnes sålunda intet bevis som rättfärdigar den förskräckliga slutsats, till hvilken ni kommit! Och tillåt mig fråga, mr Stretton, hvarföre ni ej framträdde inför domstolen och vederlade Mornys besvurna försäkran, att er onkel var hans vän, med hvilken han vänskapligt samtalat blott få