Göteborgsposten – 12 juni 1860, sida 1

Jag hade ej hunnit långt, då jag upphanns af mr Stretton junior. — Törs jag fråga er, mr Waters, sado den unge mannen, hvar ni blef bekant med monsier Morny, och huru ni kunnat göra honom till er fiende? — Min bekantskap med mr Morny är myc ket obetydlig, svarade jag; jag kom händelsevis att bevittna ett gräl emellan honom och hans hustru. Det är hela berättelsen. — Han har ingen hustru, blef svaret ; godt om så vore. Ni måtte mena Adele St Ange, en vacker brunett, af omkring tretio års ålder. — Ja, som ni säger, en vacker brunett, men efter allt utseende icke så gammal. — Mademoiselle St Ange bär sina år väl. Sedan Mark Stretton yttrat dessa ord, gick han för en stund tyst vid min sida och såg mig ibland med ängsligt forskande blick i ansigtet. Ni har rykte, Waters, återtog han tvärt, för en ovanlig skarpsinnighet och djerfhet i ert yrke. — Understundom lyckas jag; fullt ut lika ofta gör jag det icke. — Jag är i ytterligt behof af en skarpsinnig och beslutsam mans biträde. Dock kan jag ej inse, tillade han afbrytande sig, dock kan jag ej inse huru någon slags skicklighet eller beslutsamhet skulle hjelpa mig ur klämman! I alla händelser är det obehagligt att samtala i