Göteborgsposten – 9 juni 1860, sida 1

sta timma tackar jag er för det ni låtit mig på detta sätt försona det förflutna. Alltför rörd att kunna tala, räckte Francis honom sin hand, den Joseph med ifver fattade. Tack, min herre, tack, återtog den sårade. Jag skulle ej vågat bedja er om detta. Glömmom det förflutna, sade Francis i det han betraktade Marthas afmagrade och trötta drag. Vi skola läka er. Jag skall föra er med mig. Han skakade på hufvudet. Mina dagar äro räknade, sade han; och i sanning, om man erbjöde mig att förlänga dem, skulle jag afslå. Jag har varit brottslig, mr Elson, men jag har äfven varit mycket olycklig. Två gånger har jag orättvist blifvit beröfvad min egendom. Man har förföljt mig för ett brott till hvilket jag var oskyldig. En eländig, som jag ryckt ifrån döden och hvilken jag skött och vårdat som min egen bror, anklagade mig för ett brott, begånget af en bror till den domare, hvilken sedan fällde mig för detsamma. Allt detta gjorde mig förtviflad ... jag dödade först angifvaren, sedan den mot sin pligt förrädiske domaren. Blod kräfver blod; brott förer till brott och jag har blifvit ... Nog mnu, afbröt Francis; ni uttröttar er. Senare skola vi talas vid. Nu måste ni hvila er.