Göteborgsposten – 8 juni 1860, sida 1

till edra fötter och, trotsande ert förakt, bönfalla om förlåtelse för en stackars flicka som älskat er så, som ni aldrig mer skall blifva älskad! Farväl, Francis! ... farväl! måtte ni blifva lycklig, mycket lycklig! Alla mina böner äro och skola vara för er. Glöm mig, ty äfven ni älskade; ni har sagt mig det. Jag minnes så väl den dag, då ni begärde min hand . : gode, dyre Francis! Åtminstone skall ni nu göra mig rättvisa för det jag gaf er afslag ... Ack, detta ursägtar ej mitt bedrägeri, jag vet det blott allt för väl. Min bror ropar mig ...jag måste sluta . Det förefaller mig som skulle jag vid förseglandet af detta bref ännu en gång skiljas från er. Farväl! Min bror uppdrager mig att säga det han går att använda det enda medel, Gud lemnat honom att bevisa sin tacksamhet. I stället för att lefva som brottsling, vill han låta döda sig som hederlig karl. Han har återtagit sitt namn, sitt verkliga namn, Helling. Jag skulle ej vågat muntligen säga er allt detta; ni bör förstå hvarföre. Farväl ännu en gång, mr Francis ... FEtt farväl äfven till det stackars lilla rum, dit ni så ofta gick: jag har varit mycket lycklig der; ack ja, mycket, mycket lycklig! Välsignad vare ni, Francis, för er godhet och kärlek. Huru ovärdig denna kärlek jag också var, så rodna ej deröf