Göteborgsposten – 8 juni 1860, sida 1

ww —F.SÅee——-Y—z-2—— ir ännu mycket ung och hans sätt att tala tillkännager hvarken värme eller inspiration, pj heller någon annan yttre skönhet. Tvärtom tystnar han ofta, harklar och utstöter satserna kort och afbrutet. Vi veta med hvilken ofantlig möda Demosthenes måste öfvinna sin naturs medfödda fel, innan han kunde uppträda inför männen af Athen. Underhusets taktik deremot befriar en gång för alla en engelsk Demosthenes från dylik möda; det fordras ej att man der skall tala väl, blott träffande. Icke rhetoriken, utan logiken; icke ordet, utan tanken; icke talets form, utan talarens personlighet är der det afgörande. Lord Stanley var förnämsta stödjepelaren för en minister, som hade det egendomliga ödet att kallas toryminister, oaktadt den i liberal riktning uträttade mera än alla whigministerer allt sedan 1830. Det parlamentariska lifvet inom England är med alla sina fibrer så djupt rotadt i folkets lif i allmänhet, att en evig vexelverkan emellan båda är lika så nödvändig som naturlig. Klubbarne, hvilkas förhållande till samfundslifvet är öfvervägande politiskt, kunna anses såsom ett hufvudmedel att ständigt hålla denna förbindelse frisk och lefvande. Klubbarnes uppkomst daterar sig icke synnerligen långt tillbaka i tiden. Före Wilhelm III lefde England ett mera intensivt lif, ja tillochmed under Anna tog det blott ogerna del i verldshändelserna. Qvickhufvudena, the wits, med sina alongeperuker och guldstickade rockar regerade, och detta icke endast inom litteraturen. Men deras tid är förbi; det engelska lifvet har blifvit extensivt, politiskt; och efter hannoveranska dynastiens tronbestigning, har politisk förmåga och verksamhet mer och mer blifvit en väg till makt och ära; likaså allt hvad som arbetar politiken i händerna: den sociala romanen, resebeskrifningen, naturforskningen. Wills kaffehus, der fordom Dryden var ett orakel, har blifvit en slagtarbutik; och Buttons kaffehus, i hvilket Swift, den förryckte doktorn, för första gången grälade med Arbuthnot, är nedrifvet. Istället för qvickhufvuden har man fått politici, och klubbarne hafva utträngt kaffehusen. De flesta klubbarne ligga på Pall-Mall, St. James-Street och AlbermaleStreet. De äro allesammans ståliga, palatslika byggnader med rikt inredda läseoch bibliotekssalar samt mycket rymliga, komfortabla mat-, rök-, biljardoch kortspelsrum. En gentleman, som tillhör någon klubb, har ofta till eget hem blott ett enda rum, i hvilket han sofver, samt tvättar och kläder sig; för öfrigt lefver han helt och bållet på klubben. Der skrifver han och emottager sina bref, der besöker man honom och der har han sina bjudningar. På alla dessa klubbar spelas mycket, rökas mycket, ätes mycket och drickes fullt ut lika mycket. Det enda hvarigenom de åtskiljas från hvarandra är ledamöternas politiska åsigter. En af de rikaste, äldsta och förnämsta ibland dem är Whites Toryclub, St. James-Street. Under