Göteborgsposten – 8 juni 1860, sida 1

enda lycka, min enda tröst i den sorg, som min brors lefnadssätt förorsakade mig. Äfven han är mycket brottslig; och likväl, mr Elson, betviflar jag ej, att Gud skall hålla honom räkning för den förskräckliga tillfällighet, som fört honom in på brottets stig. Jag söker ej att rättfärdiga honom i edra ögon. Hvartill skulle det väl också tjena? Ni skulle ej tro mig; men jag bedyrar att han är mycket att beklaga. i Min olycka skall dock för honom hafva haft ett godt resultat. Då han såg det förakt och den olycka, som hans lefnadssätt ådragit mig, svor han att lemna detta brottsliga handtverk, för hvilket han ej var skapad. J detta ögonblick organiserar man en ex. pedition för att befria ett antal guldgräfvare, som af ett bolag skickats långt inuti landet och der tillika med allt arbetsmaterielet, uppfångats a: Apacherna. Några af styrelsens soldater utgörs expeditionens kärna. Hela verlden tror att vi skola misslyckas och att vår lott skall blifva densamma som deras, hvilka vi ämna befria. De är detta, som bestämt mig och min bror att del: taga i företaget. Min brors död skall försona hans brott min egen skall befria mig från en smärta, som öfverstiger mina krafter! Jag kan ej lefva utar att se er, Francis! Ännu i detta ögonblick, skulle jag, om jag blott kände hvar ni vistas, släpa mig