Göteborgsposten – 8 juni 1860, sida 1

gylda, sammetsklädda länstolar; underhusledamöterna deremot halfligga på bänkar beklädda med grönt skinn, ha hattarne på, sticka händerna i fickorna och sträcka sig lika ogeneradt på sina platser som befunne de sig på ett kaffehus, sysselsatta med att smälta en stark middag. De stå upp och sätta sig ånyo, gå ut och in, göra hvarandra visiter, samtala och skratta, så att allt ser der ganska muntert ut. Ingenting förefaller ovanligt utom the usher, som bär en stor gammalmodig peruk, och the speaker, hvilken utom den stora gammalmodiga peruken äfven år iklädd en lika gammalmodig mantel. Men knappt har man från bordet borttagit den gyllene spiran — sinnebilden af husets lagstiftande makt — knappt har huset blifvit förvandladt till en komite — förrän äfven talaren aflägger peruken, kastar manteln långt ifrån sig och utsträcker sig på sin tron, sätter den hvita kastorhatten på sned och hvilar fullt ut lika komfortabelt som alla de öfriga gentlemännen. Men hur de sitta och ligga, hur de gå in och ut, hur de prata och skratta, äro de likväl verldens herrar, såsom de också gänska väl veta; och hvad de här säga, det flyger med den elektriska gnistan till alla delar af den bebodda verlden. Här är allt hvad England eger rikt talangfullt och genialiskt församladt. Rikedom är en ingalunda ringa faktor i systemet fö! den brittiska folkrepresentationen, ty det for dras äfven penningar för att vara represen tant för verldens rikaste nation. England be talar ej sina ombud, och hvem skulle väl kun na betala dessa mäns möda, arbete och förtä rande äregirighet? Dock får man ej tänk: sig en engelsk parlamentsledamots lott allde les så skön eller hans bana så blomsterbe strödd, som man till en början skulle kunna tro Det erfordras icke så ringa sjelfuppoffring för att under årets hetaste tid låta fastkedj: sig vid den osunda hufvudstaden och att un der aftontimmarne, hvilka Londons millione använda till utflygter i det fria, sitta i dett: hus samt deltaga i de parlamentariska strider na och bekymren, medan den förbiflytande Themsen utandas sina giftiga dunster blanc midnattens skuggor. Författaren af dessa ra der hade under förliden sommar ofta tillfall att åhöra engelska underhusets förhandlingar Man erinre sig, hvilka vigtiga angelägenhe ter då förehades. Indien var ännu upproriskt kompaniet skulle upplösas och ett annat re geringssätt öfver detta aflägsna land inrättas Lionel Rotschild, den förste judiske parla mentsledamoten, stod ännu utanför underhuset: dörrar, och de nästan fulländade fästnings verken i Cherbourg framkallade ånyo fruktar för Frankrike och dess kejsare. Under den na i parlamentariskt afseende så oroliga tic var det isynnerhet en man, som med hastig lycka förvärfvade sig den mest framståends plats inom underhuset: det var lord Stanley son till earlen af Derby, ett af dessa parla mentariska snillen, hvilka visserligen ingen städes förekomma talrikt, men som i Englanc alltid framträdt då de varit behöfliga. Har