Stråtröfvaren i San Francisco. (Öfvers. fr. Franskan.) (Forts. fr. n:o 131.) Hennes bror! mumlade Francis med darrande röst, hennes bror! ... och hans blick slukade de följande raderna: Gud har bra grymt straffat mig för att hafva dolt sanningen för er. Jag älskade er för mycket . .. jag kan ju nu säga detta, nu då vi äro skilda för evigt. Jag visste att, om ni lärde känna mig såsom syster till en Salteador, skulle ni fly mig med förakt. Nå väl, jag hade ej mod att trotsa denna smärta. Ni vet ej ni, mr Elson, hvad förakt af den man älskar vill säga. Inför Gud, som hör mig, svär jag att de mest rysliga lidanden skulle synts mig mindre grymma, än den blick, hvarmed ni lemnade mig. Denna blick, mr Francis — jag ser den ännu: den tynger som bly på mitt arma bjerta. Jag har varit mycket felaktig mot er, det är sannt; men jag var så olycklig. Jag kände, att jag måste afstå från lyckan att se er; likväl skulle jag velat erhålla er förlåtelse och i ögonblicket af vår skilsmessa för evigt emottaga en af dessa redliga handtryckningar, hvilka varit min