Göteborgsposten – 4 juni 1860, sida 1

sitt rum. Han hade blifvit mycket förskräckt öfver utseendet af Francis sår. Dolkspetsen hade nemligen, då den gled utefter refbenet, uppristat köttet ett långt stycke, hvarföre skadan såg vida farligare ut än den verkligen var. Då miss Dietrich gjorde budet frågor angående Francis tillstånd, kunde mannen ej afhålla sig att skaka på hufvudet och berätta hvad han hade sett. Såsom det alltid händer vid dylika tillfällen, gick Marthas inbillning till öfverdrift. Hon föreställde sig att Francis var döende. Utan tvekan påtog hon hatt och sjal och följde budbäraren. Fem minuter senare inträdde hon i mr Elsons rum. Ni här! utropade han i en ton af glad öfverraskning. Hon fattade hans hand. Stora tårar rullade utför hennes kinder. Förvånar det er att se mig erkänsam? sade hon, och ett försök till löje framglänste genom tårarne. Nej, dertill är Gud mitt vittne! Men huru kan ni ha mod nog att på detta sätt komma till en ung mans boning. Var öfvertygad att Jag är djupt rörd öfver er godhet, men jag fruk-. tar för ... Hvad betyder väl det! utropade hon med en hänförelse, i hvilken modrens mexikanska