Göteborgsposten – 4 juni 1860, sida 1

törst EEE — m——XN— HR kom sig för att bära händer på det angripan. de 8. k. bättre, så tycks det äfven, som skulle lagens arm tveka att taga riktigt itu med de brottslige. Det är också icke annat än konseqvens att neka yrkandet om att träda i häkte för hr Ugglas rånare, då man nyss nekat -detsamma for hr Wibells. En annan gång skulle kanske den förre icke så länge fått vara på fri fot. Mellan källarmästaren och löjtnanten ligger eljest härvidlag ingen stor skillnad. Hämnas ville ju beggedera och, ehuru det icke inför domstol är bevisadt, påstås det dock, att äfven löjtnanten dagarne törut haft det yttrandet, att han nemligen nog skulle träffa honom (Wibell) vid tillfälle. Den enes vapen var en försilfrad krycka och den andres ett skarpt tillhygge, efter hvilket man icke anställt någon undersökning. Den enes ånger och förtviflan är bevittnad, den andres har man icke hört omtalas. Om den ene säges kanhända ett och annat, om den andre vet man bland annat, att han en gång duellerat och det med sådan färdighet, att han gjorde sin motståndare för alltid ofärdig, Synd vore det emellertid, om denne ensam skulle få lida för många andra, ty, om de icke, såsom den besatte, äro legio, så äro de väl en hel hop, som nu eller vid andra tillfällen utmärkt sig, icke blott för mod utan isynnerhet för ötvermod. Hvad som tillåter de flesta i uppträdet deltagande att dölja sig bakom kulisserna vid efterspelet, det måste vara någon särdeles orsak eller kanske ett klingande skäl. För en af dem var det en lycklig slump, att hans far händelsevis kom åkande förbi bataljfältet och tog sin son nolens volens med sig från striden. En annan ingaf också händelsevis fegheten att han skulle förhålla sig neutralt, hvarför han äfven blifvit lätt från målet skiljd, men icke så lätt från sina kamraters smälek. TLyckligast i olyckan var dock, att det hela tilldrog sig utom gränsen för Stockholms stads jurisdiktion och att målet derföre kommer att vidare behandlas och afdömas inom Danderyds skeppslag. Det skall ju blifva ganska småtrefligt att taga sig en hyrvagn och kuska af utåt den vackra Roslagsvägen, äta en bättre frukost på Stocksunds värdshus och sedan umgås ett par timmar med rättvisan på landet, helt legert som med en annan landtflicka, utan att vara generad af en nyfiken mobb, referenter och dylikt. Man har ju sina vänner och gynnare, dessutom kan man icke umbära oss hvarken vid högvakten å slottet eller vid lejonvakten å Norrbro. Visst har man burit sig litet dumt åt, det är ett factum, men Herre Gud, det är väl icke så farligt heller och det är egentligast icke annat än brackornas afund som passat på utt ställa till spektakel öfver en ganska hvarlaglig händelse. Tänk om det verkligen vore fråga om ;n strid mellan bourgeoisien och aristokratien. Mj aj, visst hafva brackorna fått litet stryk, nen de hafva tyvärr äfven fått ett betydligare frertag i opinionen, större än t. ex. majoriÄT OR ORORERRRRTRXXEXTEELEELLAK EE