Göteborgsposten – 2 juni 1860, sida 1

och det redan subtropiska klimatet, hvilket, oberäknadt ädelt vin och sydfrukter, alstrar bomullsbuskar, sockerrör och dadelpalmer, hafva täflat att öfver Sicilien slösa underverk, till hvilka ytterligare kommer det gigantiska Etna med sitt halsband af snö och sin hjessas Hammande prakt. — Renchlin, ) hvilken vi härstädes till en del följa, jemför Siciliens och dess invånares karakter med ett Medusahufvuds förfärande skönhet. Också föreställer öns gamla vapen, hvilket Sicilianarne högt värdera, ett vagnsskjul, hvars centrum utgöres af ett Medusahufvud, medan eckrarne bildas af tre till hastigt språng böjda menniskofotter, hvilka förmodligen skola beteckna öns trenne uddar. Med detta vapen sammanhänger den från saracentiden härstammande indelningen af ön i tre , Valle, hvilken ensamt är den populära. Sicilien sönderfaller i politiskt afseende i sju provinser: Palermo, Messina, Catania, Girgenti, Noto, Trapani och Caltanisetta, hvilka sammanlagdt räkna 2!, millioner invånare. Ju längre söderut man kommer på Apenniniska halfön, desto större skäl får man att säga, det denna är ett land af städer. Om Sicilien åter skulle man kunna påstå, att städerna nästan helt och hållet absorberat landet. Blott närmaste trakterna kring dessa äro odlade; den öfriga delen af ön är blott en mager, steppliknande hed, hvilket i synnerhet gäller om nejden emellan Trapani, Segeste och Alcamo. Det inre af landet, fordom Roms kornbod, är förödt och tunnt befolkadt. I stället för böljande säd och grönskande skogar, finner man blott af solen förbrända, vattenfattiga slätter; i stället för ståtliga byggnader, ruiner efter kullstörtade tempel och palatser. Alldenstund ön ej eger någon flod, ligger nu för tiden dess lif uteslutande i periferien, på kusterna med deras fruktbara slätter. Här möta oss utom talrika byar, städerna Palermo med 184,541, Messina med 95,822, Catania med 56,515, Modica med 28,087, Trapani med 27,286, Marsala med 25,706, Girgenti med 18,828 och Syracusa med 18,802 invånare. Liksom Frankrike skådar emot Paris, så skådar hela Sicilien mot Palermo ; denna stad är adelns säte och Sicilianarnes verkliga hufvudstad och der hafva förflutna strider på ön alltid kommit till sitt slutliga afgörande. Messina är blott så till vida af betydelse, som dess besittning försäkrar den hittills varande regeringen om gemenskap med neapolitanska fastlandet. Enär redan för halftredje årtusende sedan landets urinnevånare undanträngdes inåt ön, från vester af semitiska afrikaner och från höger af helleniska kolonister, så blefvo ock befolkningens elementer så stridiga att Sicilien först af Roms starka hand kunde bringas till enhet. Efter germaniska folkvandringen förökade äfven araberna öns mångfald af folkelementer, och just saracenernas herravälde bidrog mycket till att bibehålla och ) Italiens Historia af D:r Herman Renchlin. Stockholm 1859. KE ——— ——