Göteborgsposten – 2 juni 1860, sida 1

—pV—— — b KIM för ofta sysselsättning åt hennes inbillningskraft. En dag anlände Francis till miss Dietrich med ett på en gång lyckligt och förläget utseende. Hvad tänker ni på? frågade den unga flickan, som af hans ansigtsuttryck lätt gissade, att något ovanligt var på färde. Efter mycken tvekan erkände Francis, att han för hennes räkning köpt ett piano och att han ej visste, huru han skulle kunna erbjuda henne det. Ehuru djupt rörd, mindre af gåfvan än af den tvekan hvarmed han framställde sitt anbud, afslog hon. Han var dock enträgen. Det ligger i denna gåfva, sade han blygt, mera egoism än ni anar. Ni känner med hvilken passion jag älskar musik och det skulle för mig vara en stor glädje att få höra er sjunga några stycken. Då jag har dessa anfall af spleen, hvilka ni så mycket förebrår mig, finnes det intet som så säkert lugnar mig. Ni borde hafva anmärkt detta förut. Nåväl, jag emottager pianot, sade hon, men endast som ett lån, hvilket jag längre fram får återbetala. Men då skall ni ej längre blifva i stånd att göra några besparingar. . Jag har ju alltid pianots värde; i hän