Göteborgsposten – 2 juni 1860, sida 1

MM SRS RS ger om dagen. Småningom förlängde sig hans visiter i samma mån som de mångdubblades. I början sökte han åtskilliga förevändningar för att förklara dem, men snart kom han helt enkelt utan att nämna hvad som ditförde honom. Han inträdde, tryckte Marthas hand och såg på, huru hon arbetade under det han talade än om ett än om ett annat. Understundom läste han högt för henne. Tiden förflöt sålunda med en hastighet, hvaröfver alltid Francis var högst förvånad, då han måste draga sig tillbaka. Knappast var han utgången förrän Martha förebrådde sig att hon tillät så långa och så täta besök. Hon föresatte sig att tala med Elson, nästa gång han återvände, men alltid glömde hon sitt beslut eller fann hon hundrade förevändningar för att uppskjuta dess utförande. Slutligen kom en dag, då vanan var så inrotad att hon ej mer vågade tänka derpå, af fruktan att tvingas till ett erkännande af sin oförmåga att aflägga den. För att vara rättvis, måste man dock medgifva att en mor skulle kunnat afhöra de båda unga personernas samtal, utan att dervid finna ett ord att anmärka. Aldrig hade Francis till den vackra flickan riktat ett ord af kärlek, ej ens en artighet. Likväl betraktade han henne mycket; och allt under det Martha höll ögonen fästade på sitt arbete, gåfvo den unga mannens blonda hår och blå ögon kanhända allt