Göteborgsposten – 2 juni 1860, sida 1

Ön Sicilien, Bland Medelhafvets öar intager Sicilien ovedersägligen första rummet. Dess ytinnehåll uppgår till 498 qvadratmil, medan ön Sardinien, den i storlek närmaste, blott har 439 qvadratmil. Dess natur bildar en öfvergång från Europas till Afrikas, ehuru dess landskapsfysiognomi närmast liknar Apuliens. Den från Mellanitalien mot halföns södra del löpande bergskedjan fortsättes på Sicilien, endast afbruten genom ett trångt sund, först af en enkel, måttligt hög bergssträcka, vidgar sig derefter, samt höjer och sänker sig ömsom, hvarefter dess södra del slutligen utbreder sig till en enformig platå, hvilken med undantag af några få, ej särdeles vidsträckta dalar, upptager den öfriga delen af ön. Geografer och skalder hafva under forntiden, och äfven till en viss grad under senare tider, täflat i lofprisande skildringar öfver ön. Man känner, att medeltidens kosmografer liknade Europa vid en qvinna, hvars hufvud utgöres af pyreneiska halfön, och hvars arm Italien är; i handen bär hon en kostlig klenod och denna är Sicilien. Himmel, haf