Göteborgsposten – 1 juni 1860, sida 1

po om att samla penningar genom att öfveranstränga sina arbetare. Men om flertalet af de schweiziska industriidkarne kan det sägas, att de icke förgäta att deras arbetare äro medborgare, och till och med den brutalaste spinnkonung kan i längden icke våga trotsa den allmänna opinionens ogillande. Men om man vill se hvad det utbildade schweiziska kommunalsinnet, som icke väntar och fordrar allt ofvanifrån af regeringen, utan verkar på egen hand, uträttat och alltjemt uträttar, så må man betrakta de öfver hela landet kringströdda associationerna och föreningarne, som vägleda, lifva och understödja sträfvandena icke blott inom industriens, utan äfven inom konstens och vetenskapens områden. För att endast anföra ett exempel, så må här nämnas, att ett af dessa enskilda sällskap lyckades genomdrifva det totala afskaffandet af tiggeriet i kantonen Zirich — ett exempel, som andra kantoner i östra Schweiz sedermera följt. Öfver Schweiz ha de hvarandra mest motsatta omdömen blifvit fällda. Den, som känner denna republik rätt, skall säga: Schweiz är ingen platonisk eller gessnersk idealstat, men det är Europas friaste och lyckligaste land. Schweizarne äro icke idealister utan realister. De vilja också inte vara kosmopoliter utan schweizare. Derför har det äfven blifvit något af dem, och för hvarje menniska med hjerta i bröstet har det varit en glädje att erfara huru det lilla Schweiz nu vågat erinra den allsmäktige Bonaparte derom att det i denna verlden gifves en annan rätt än styrkans rätt. Invånarne i urkantonerna föra ett helt annat lefnadssätt än de i de trakter, hvarest finnes åkerbruk och industri. Men det är intet tvifvel underkastadt att ett betydligt framåtskridande i bildning, hyfsning och välstånd uppenbarar sig öfverallt, om det äfven modifieras och nyanseras i följd af olikheten i lefnadsvilkor. I några kantoner, såsom t. ex. i Uri och Unterwalden, har den schweiziska demokratien ännu en viss färg från medeltiden, under det att den i andra t. ex. Zurich, Bern, Aargau och Thurgau ombildats i nutidens anda. Den nuvarande förbundsförfattningen utplånar dessa kantonalä egendomligheter på ett lyckligt sätt. Schweiz finanser äro, som bekant är, blomstrande; republiken har obetydlig statsskuld och vet icke hvad de penningebekymmer vilja säga, som mäktigare stater få dragas med. Karakteristisk för detta folk är den omständigheten, att i de aldra flesta schweiziska statsbudgeter anslagen åt skolorna bilda den största utgiftsposten. Hvad som i detta hänseende gjorts och alltjemt göres af staten, kommunerna och enskilta personer är i sanning beundransoch efterföljansvärdt. Så finnes det en schweizisk stad med sextusen invånare, som årligen anslår 70,000 francs åt sina skolarstalter. Till och med den lilla kantonen Schwyz har eget lärareseminarium. SK å XX SV X--—-—ÄVr-Q