Göteborgsposten – 1 juni 1860, sida 1

Jag räddade mig, Herran vare tack, lemnande efter mig de få klädespersedlar som ännu återstodo mig. Femtio steg från detta hus mötte jag John Wharton och förebrådde honom hans uppförande. Han sade, att han blifvit bedragen, ban liksom jag; att han nyss fått veta det, och att han nu kom för att föra mig derifrån. Er bror väntar er tre mil från San Francisco, vid ranchiera de San Felippe, sade han: jag skall ledsaga er dit. Utan misstroende följde jag honom... men äfven detta var en snara, som den eländige utlagt. Till all lycka kom en salteador ut ur skogen och räddade mig, fast på bekostnad af bofvens lif. Och salteadorn gjorde er intet ondt? Nej, min herre; föröfrigt hade han knappast hunnit tilltala mig, då ni ankom. Hvad sade han er? Jag vet ej, mumlade hon sänkande blicken, jag var så förskräckt. Jag kan förstå det...men när jag tänker efter ... Då ni har en bror... Han är död, min herre, svarade den unga flickan rodnande upp till hårfästet. Ah, ni har då fått veta detta sedermera ? Ja, min herre. I dag naturligtvis?