Göteborgsposten – 1 juni 1860, sida 1

Ja, min herre, sade hon med rörelse i det hon räckte honom en liten hand, den han vördnadsfullt tryckte mellan sina. Hvad är det, som jag för närvarande skulle kunna göra för er? Ack, jag vet det ej sjelf, sade hon sorgset. Jag ville så gerna besvara er välvilja med en fullkomlig uppriktighet, men olyckligtvis kan jag ej säga allt ...Min far var etablerad som bankir i Vera Cruz. En inföding, som var hans gäldenär, uppretade det kringboende folket emot honom, och vår familj måste lemna landet. I Mexico blef olyckligtvis min stackars far alldeles ofrivilligt inblandad i ett gräl, under hvilket en person dödades genom ett knifhugg. Han inkallades som vittne. Lagkarlarne påstodo, att min far haft del i brottet. Mördaren blef ostraffad, såsom det ofta händer i dylika fall, men min stackars far ruinerades. Min mor dog af sorg och han följde henne straxt derefter i grafven. Min bror och jag stodo nu ensamma, utan medel. Han reste till San Francisco. Sex månader senare skref han till mig att äfven begifva mig dit. Jag hörsammade skyndsamt hans begäran. En af hans vänner, den man hvars lik ni igår såg, mötte mig vid fartyget för att ledsaga mig till min bror. Denne man var en skurk, som istället förde mig till ett vanryktadt hus.