Göteborgsposten – 1 juni 1860, sida 1

Så ni försvarar hennel Så ni anfaller hennel Nej visst icke; jag anfaller ej, emedan som jäg säger hon oaktadt skenet är emot henne, likväl förefaller mig som en hederlig person; jag kan blott ej underlåta att anmärka ... Han afbröt sig då han såg, att Francis afhörde med uppenbar otålighet. Höjande på axlarne, tog han afsked af sin landsman, som uppgaf en suck af lättnad. Följande dag på eftermiddagen infann sig Elson hos miss Dietrich. I stället för att uppstiga i hennes rum anhöll han att hon ville möta honom i samtalsrummet. Hon kom genast och tackade den unge engelsmannen med djup rörelse. Jag kommer, miss, sade han, för att helt och hållet ställa mig till ert förfogande; men framför allt låt mig säga er några ord. Jag är angelägen att ni måtte vara fullt öfvertygad, det jag, då jag nu erbjuder er min tjenst, ej hyser någon plan, för tanken på hvilken ni skulle rodna. Berätta mig angående edra förhållanden blott så mycket ni sjelf vill. Stanna qvar i San Francisco eller lemna det; tillåt mig att återse er eller förbjud mig det; med ett ord: bestäm sjelf helt och hållet förhållandet oss emellan och var viss, att jag troget skall rätta mig efter edra önskningar . .. Ni tror mig, icke sant? ...