Göteborgsposten – 1 juni 1860, sida 1

det ultramontana lägret. Här liksom öfverallt annorstädes räcka jesuitismen och pietis: men hvarandra broderligt handen (:!). Den na koalition tyckes kunna blitva farlig genom sin ihärdiga förfalskning af de demokratiska grundsatserna och genom sina förhållanden till det stora europeiska omstörtnings-partiet. Men denna fara är dock mera skenbar än verklig och det hufvudsakligen af tvenne skäl För det forsta saknar nemhgen det ultramontana partiet, om man undantager en elle tvenne af dess ledare, helt och hället utmärktare förmågor, och för det andra måste def erkännas att äfven de ultramontana schwei zarne framtor allt vilja vara och blifva schweizare. En repetition af sonderbundsexpe: rimentet är dessutom omöjlig så länge der nuvarande förbundsförfattningen existerar. Om man undantager några kantoner, såsom St Gallen och Freiburg, så ha de politiska partiyttringarne på senare tider varit af ganska moderat natur, och på många ställen, såsom t. ex. i kantonen Zirich, är gränsen mellan partierna så utplånad, att det torde vara svårt alt bestämma hvem som är konservativ och hvem som är liberal. Hvad angår den gamla historien om den schweiziska socialismen och kommunismen, så ha endast de, som antingen icke kände landet, eller de, som voro intresserade af att nedsvärta det, kunnat kolportera densamma. Saken är den, att de socialistiska och kommunistiska resepredikanterna från Tyskland och Frankrike icke funno någon fruktbar jordmån i Schweiz för sitt chimeriska evangelium. Och detta var helt naturligt. Ty ideen om eganderättens helgd är djupare rotad hos det schweiziska folket än hos någon annan nation. Och dessutom är deras älsklingsbegrepp och älsklingsord praktiskt alltför lefvande hos dem, att de skulle kunna intressera sig för Cabets eller Fouriers sambhällets organisation eller Blancs arbets organisation. Jernbansanläggningen hotade att framkalla nya schweiziska partier. I denna stora materiella fråga, som, när allt kommer omkring, är en penningfråga, äsidosattes alla politiska grundsatser och bruk. Såsnart nemligen förbundsforsamlingen bestämt att enskilta bolag och icke staten skulle anlägga jervägarne, råkade de olika trakternas intressen i de häftigaste konflikter. Följden häraf blef att de naturligaste och äldste politiska vänskapsförbindelser upplöstes, att de mest heterogena partier eller kotterier slöto jernvägskompromisser, att alla möjliga och omöjliga kyrktornsintressen kommo i strid mot hvarandra och en jernvägsfeber, som stundom yttrade sig genom de mest narraktiga fantasier, grep folket. Men det schweiziska schibboleth praktiskt gjorde sin verkan, ty inom några år hade schweizarne gifvit sitt land ett präktigt jernbansnät. Jernvägskonflikterna ha varit ett korrektiv mot de till en tid sjukligt stegrade lidelsernas öfverdrifter, och hvad det lider torde den ännu rådande farhågan för jernBEN EEE