sin fete landsman, hann Elsen förut. Kommen till en krökning af vägen midt ibland tallarne, såg han, sju eller åttahundra steg framför sig, en man ligga på knä på jorden och söka lyfta upp en qvinna som låg utsträckt på marken. Några steg längre bort låg i en blodpöl liket af en annan person. Den person, som stod bredvid qvinnan, tycktes mycket lifligt tilltala henne. Understundom lyfte han sin knutna hand mot himlen eller slog sig för pannan, som om han velat krossa den. Elson kunde dock ej se, om det var vrede, hot eller förtviflan, som förorsakade dessa häftiga åt börder. En silkesduk och en vid sombrero dolde nästan fullkomligt mannens anlete. Han höll i handen en lång amerikansk reffelbössa; från hans gördel utstucko tvenne pistolkolfvar och skaftet till en bowieknif. Då mannen såg Elson, reste han sig ögonblickligt och började ladda sin reffelbössa. Oaktadt denna fiendtliga demonstration, fortsatte icke desto mindre engelsmannen att springa fram emot honom, churu dennes enda vapen var en liten revolver. I samma ögonblick banditen lade sin bössa mot axeln för att sigta på Elson, som nu på sin höjd var hundra steg aflägsen, reste den unga qvinnan sig på sina knän och krampaktigt tryckande sig mot Salteadorn (stråtröfvaren) lyfte hon bedjande sina händer emot honom.