Göteborgsposten – 30 maj 1860, sida 1

räckligt utrymme. ;Der detta är förhållandet, bör man icke nagelfara virtuosens kompositioner för strängt. Detta gäller dubbelt om Ole Bull, ty hans fosterlands musik, hvarur han sökte bilda sig en repertoire, utgöres af icke förarbetade skatter. Bull njot visserligen under sin barndom af att lyssna till Mozart, men — han hörde också Thorgeir Audunson. Det var den råa malmen, hvarur guldet öfverallt framskymtade, det var den dunkla, rika folkpoesien, den stora allvarliga naturens mäktiga yttringar. Bull lyssnade till detta spel; han stirrade på instrumenterna med de fina, tunna strangarne, som, då de ötverforos at stråken, gålvo dessa oharmoniska och dock så sköna ljud, förstärkta at de fyra messingsträngars, hvilka voro spända ötver fiolens bröst. Hvilken oöfvervinnerlig lust, hvilken äregirig sträfvan, hvilka svärmande förhoppningar fyllde icke gossens själ, då han gång på gång drog ut i skogens enslighet eller till den aflägsna säterhyddan, för att lyssna till de toner, som under hans vandring hem förädlades i hans fantasi, till de toner, som ljödo ur hans hemlands måktiga natur i forsens brus, i fågelsången ochi den mörka granskogens djupa suck! Han grubblade länge! Han upphorde helt och hållet med de klassiska bokstudierna. Nu började han sjelf att förtärdiga instrumenter. Han andrade stallen på violinen flera gånger. Han försokte hvad verkan det hade att gora strängarne finare och gjorde stallen något flatare — allt för att stråken skulle kunna rätt tumla om med de fyra strängarne, liksom när Thorgeir spelade. Så blet Ole Bull efter hand hvad han är, och vi ha hört honom spela många gånger alltmer och mer fulländadt. Hade den stränge svensken, som en tid söokte utbilda honom till en riktigt modern violinspelare, omsider fått bugt med den åtrå, det brinnande begär att gå sin egen väg, som fyllde hans själ, omsider fått bugt på hans musikaliska instinkt, som strätvade att utveckla sig till en strålande genialitet, då — ja, då hade vi haft 101 stora violinspelare at samma slag i Europa i stället för 100 — men ingen Ole Bull.