Göteborgsposten – 30 maj 1860, sida 1

den ena som för den andra af dessa åkommor; och nu är jag sedan tre månader i San Francisco. Hvad gör ni här? Ingenting. Och lyckan? Jag väntar oupphörligt att hon skall komma. Under sömnen? Min gud, ja. Och magen? Gud nås, den kommer att försvinna blott alltför hastigt. Min börs, som befinner sig i ett bedröfligt tillstånd, manar mig att så fort som möjligt begifva mig till minorna. Födoämnena anses der vara högst medelmåttigt saftiga, suckade den fete engelsmannen. Hvart ämnar ni er för närvarande? Jag flanerar. Vill ni på en stund göra mig sällskap utom staden? Gerna. Efter en timmas vandring kommo de unga männen till en af dessa grönskande skogsdungar, som man påträffar i San Franciscos omgifningar. De voro ovissa, om de skulle fortsätta vägen eller återvända, då de hörde ett gevärskott åtföljdt af ett genomträngande skri. Elson och Hosmer störtade genast mot skogsdungen. Snabbare än