Göteborgsposten – 29 maj 1860, sida 1

mycket uppsluppen, och fäste lika liten uppmärksamhet vid bokhållarens blickar som Le Breton, hvilken senare ej tycktes taga notis af något. Ändtligen var den obehagliga middagen öfver och vinflaskorna började att tillgripas. Jag drack betydligt mer än vanligt, dels för att lugna mina upprörda nerver, dels för att ej väcka misstankar. Timman, då den förmenta procentaren skulle infinna sig, närmade sig med stora steg, då Dubarle efter ännu en inqvisitoriskt, forskande blick på mitt ansigte plötsligen utropade: Det tyckes mig som om jag redan en gång förut haft den äran att se mr Williams. — Det är nog troligt, svarade jag så obesväradt som möjligt, nog finns det personer som redan en eller annan gång sett mig, många kanske till och med alltför ofta. Ja ja men, inföll Levasseur, Trelawney till exempel! Jag skulle likväl ha lust att se min herre utan peruk, fortfor Dubarle med ökad dristighet. — — Ar ni från förståndet Dubarle? medlade Levasseur, jag anhåller att man icke förolämpar min vän Williams. Dubarle lemnade mig nu i fred men det syntes tydligt att han ej var fullkomligt lugnad. Slutligen, — och en stor sten föll mig härvid från hjertat — förkunnade ett försigtigt knac