Göteborgsposten – 26 maj 1860, sida 1

uppsnappa voro: Jag fruktar att han börjat misstänka något! Bellebons ångest och oro ökade sig, under dessa förberedande åtgärder, dagligen, och han skref mig oupphörligen till — ty jag hade strängt förbjudit honom allt närmande till min person, — för att uttrycka sina farhågor öfver att ej kunna fullgöra sina förbindelser vid den snart tilländalupna betalningsterminen. — Det gjorde mig hjertans ondt om honom, och jag beslöt derföre fullt och fast att gripa i med hårdhandskarne. Medelst att dricka mer än vanligt äfvensom att då och då deltaga i spelet och sålunda låta påskina att jag vore en riktigt liderlig sälle, hade det lyckats mig att mer och mer närma mig till Levasseur, dock tillsvidare utan att deraf ha kunnat draga någon synnerlig fördel. En gång yttrade jag till en bordskamrat, — en förklädd polistjensteman, — försigtigt, men likväl så högt att Levasseur kunde höra det, att jag visste ett säkert ställe hvarest man kunde vexla stulna banknoter. Jag såg huru skälmen härvid omedvetet gjorde en häftig rörelse, men genast åter antog sin förra likgiltiga min. Han tycktes uppenbarligen misstänka mig, och det var derföre nödvändigt att häfva hans tvifvel. Detta tillgick på ett, som jag vågar smickra mig med särdeles sinnrikt sätt, och med åsyftad verkan. En afton infann sig på spelklubben en person,