Göteborgsposten – 25 maj 1860, sida 1

gifva mig till Oak-Cottage. Min maskering var så lyckad, att min egen hustru försäkrade sig knappast kunna igenkänna mig, då jag kort före min bortgång infann mig i matsalen för att frukostera. Anländ till ort och ställe anhöll jag att få tala med madame Levasseur, men erhöll till svar af pigan som öppnade tamburdörren, att madame ej mådde riktigt väl, men pigan erbjöd sig, efter att ha gjort sig underrättad om mitt ärende, att bära in bunden till sin matmor. Häremot invände jag dock att jag ej ämnade öfverlemna hunden till någon annan än egarinnan sjelf. Pigan gick att aflemna mitt bestämda svar, sedan hon likväl först, troligen tillfölje af mitt misstänkta utseende och af omtanka för de i närheten befintliga transportabla föremålen, funnit för godt att låta mig tillsvidare stanna utanför tamburen. Efter en stunds väntan öppnades åter dörren, och jag insläpptes, efter att ha blifvit ombedd att på bästa sätt använda den utanföre liggande mattan till mina stöflars renoverande. Madame Levasseur, en dam med ett I särdeles angenämt yttre, satt tillbakalutad i en soffa i längtansfull väntan att få omfamna sin trogna Fidele, men förskräcktes så vid åsynen af min banditlika gestalt, att hon omedvetet ropade på sin man, som befann sig i ett närgränsande rum. Herr Levasseur, en elegant gentleman,