Göteborgsposten – 23 maj 1860, sida 1

Derpå tog Martin upp ur bröstfickan den nyckel, som förde till det hemliga hvalfvet, och sade honom, huru han skulle begagna sig deraf. — Gå dit ned, så skall ni återfinna allt; icke ett enda sigill har blifvit brutet: dokumenterna, utan hvilka er eländige onkel hvarken kunde sälja eller belåna ett enda tunnland jord, diamanterna, silfvret, allt... allt! Med darrande hand satte William nyckeln in i det sinnrika låset, som var så väl undandolt bland utsirningarne i panelningen; han kunde ej vrida om den. — Åt venster . .. åt venster! sade Martin, som noga följde alla hans rörelser. Dörren gick slutligen upp. — Brefvet till sonen, hvilket ej får läsas af någon annan än denne son, ligger på koffertslocket, fortfor den gamle; tag det, så att jag får se det. Vår hjelte skyndade sig att stiga ned och kom efter några ögonblicks förlopp tillbaka med papperet. Huru brådt han än hade att få ge nomögna sin fars sista rader, skyndade han likväl genast upp till den trogna draken, som vårdat denna skatt. Khanens elixir började mista sin kraft, lifvet förrann så hastigt. — Martin, sade vår hjelte och tog hans