Göteborgsposten – 15 maj 1860, sida 1

liknande strider, hvari endast den råa kraften och det slags mod, som menniskan har gemensamt mod vilddjuren, gifva utslaget. I ingen nationalkarakter uppenbara sig större motsägelser än i den engelska, och det här ofvan antydda förhållandet är ett exempel derpå. Den högre samhällsställningen och den finare bildningen utplåna oftast icke dessa besynnerliga inkonsequenser; tvertom, göra de dem skarpare och mera iögonfallande. Dessa gentlemän, som så ifra för slafveriets afskaffande, der det ännu existerar, för tidsenliga sociala reformer, för sabbatens stränga helighållande, för välgörenhetsoch uppfostringsanstalter af alla slag, akta icke för rof att pina sina hästar för att göra dem lämpliga för den så ofta ruinerande kapplöpningsbanan, vurma för hundjagter efter råttor, tuppfäktningar och framför allt för boxningar. Den högförnäme lorden liksom den trasige proletären elektriseras af detta slags moderna envig, der tvenne menniskor, utan att vara fiendtligt stämda mot hvarandra, hamra på hvarandra af alla krafter med knytnäfvarne utan någon annan förnuftig anledning än begäret att erhålla penningesammanskott af de förtjusta åskådarne och the belt, symbolen af ett slags ära, som endast tycks vara möjlig hos nationer, hvilka innehafva en låg kulturgrad. Man invänder måhända att dessa strider motsvara de brottningar, som förekomma vid de högtidliga spelen hos grekerna, forntidens mest bildade folk. Men skillnaden är stor, ty för det första voro de något helt annat än en knytnäfskamp, der den, som gifvit motståndaren de tyngsta och ofta nog lifsfarliga slagen, blir segraren, och för det andra gaf det dåvarande krigssättet utvecklingen af den fysiska kraften en betydelse, som den nu saknar. Hvad som närmast föranledt dessa anmärkningar är den för oss knappast fattliga furore, som en boxare vid namn Tom Sayers för närvarande gör i England. Han har besegrat mr Heenans, allmänneligen kallad Beniciagossen, en amerikansk yrkesbroder, som passerat Atlantiska hafvet i akt och mening att förbluffa engelsmännen genom sin öfverlägsna förmåga att väl applicera fruktansvärda knytnäfsslag. Nationalfåfängan har kommit med i spelet och gjort sitt till för att stegra entusiasmen för denne oöfvervinnerlige slagskämpe. John Bull är förtjust öfver att se bror Jonathans högtbeprisade representant i den ädla boxningskonsten duka under för äkta engelska knytnäfvar. Tom Sayres har sålunda blifvit ett tu tre en berömd man, ett lejon, som icke blott talrika folkskaror bringa sin hyllning genom väldiga hurrarop, utan som uppsökes och föteras af ståtliga lorder, börsfurstar och gentlemän af finaste ton. Förnäma och bildade damer sända honom materiela bevis på sin beundran och sina lifliga sympatier. Vid kapplöpningen i Newmarket insamlades åt honom 685 . På börsen har subskriberats till honom en summa af 100 L. I Liverpool sammansköto hans beundrare