Göteborgsposten – 15 maj 1860, sida 1

Joe började röra i askan, som låg i spiseln; några gnistor sprakade till och ett par ännu icke alldeles slocknade kol började glöda i luftdraget. — Ni har rätt! utbrast den unge mannen; nästet är varmt! — Jag sade er ju det. Vid en närmare undersökning af stugan funno de ej allenast mat på ett af borden, utan äfven halm och mossa, som man hopsamlat i en vrå, för att tjena till säng. Detta var likväl icke allt. Under halmen påträffade de en nattsäck, som innehöll linne och reskläder, hvilka synbarligen tillhörde en bättre person. — Hvad tror ni nu, hr Beans? — Att ni hade rätt, Ralph, och att jag var ett nöt, som någonsin tviflade på er. — Nej, nej, icke ett nöt, ... men tänker ni ej undersöka fickorna? Dessa voro tomma, utom en, i hvilken fanns ett kort, på hvilket stodo några med chiffer skrifna ord. — Bär hit ljuset, sade Joe. Ralph lydde; men fastän Joe ej kunde uttolka chiffren, sade namnet på kortet likväl tillräckligt : det var öfverste Mowbrays. — Ralph! utropade han hastigt, vi ha här ingen tid att förlora! Skurken handlar och utför