Göteborgsposten – 14 maj 1860, sida 1

port alltintill storkyrkan. Åtskilliga musik korpser voro här och der placerade och spe lade så mycket de orkade, klockorna i all statskyrkans torn ringde alltjemt, och rätt son det var, så kom den stora ståten gående ridande eller åkande. Drabantuniformer frå Carl XII:s tid hade blifvit lifgardisterne på satta, så att det såg ut som i den gaml hjeltetiden. Dessa gossar blå började tåge och det sades, att det ryska sändebudet va så rädd for dem, att han icke visste sig nå gon råd, ehuru han eljest hade varit verk ligt statsråd. Det är ingen, som kan beskrit va hela det sköna virrvarret af de sakta fram tågande särskilda staterna och korpserna Der gingo rikets trogna embetsmän i guld stickade kläder, krigsmakten till lands oc vatten i pittoreska drägter, husarer med e1 hel snörmakeributik på sig, bönder i jacko eller långa rockar, allt efter behag och de d brukliga riddersmännen, samtliga grufligt gen tila. Vidare härolder i röda mantlar och an dra i kortare blå kåpor. Dessa senare vor i hvardagslag kungliga sekreterare, unga älsk värda män, som blott vid högtidliga tillfälle: fungerade som hofnarrar. Nu kom kungen hermelinsmantel och krona, ridande på en gr: häst. Han satt så ståtlig, attjag aldrig glöm mer det, ett föremål för alla mäns uppmärk samhet och för alla damers förtjusning, äl skad dessutom af tvenne förenade rikens un dersåter (Sverige och Norge voro då änm ihop). De kungliga prinsarne voro nästar hka så granna och hade också, liksom kun gen, följe med sig. Drottningen åkte i er guldvagn, som var så tung, att den måste dragas af åtta hästar, och så gammal, att der varit med i den famösa drottning Kristinas dagar. Vagnarne, der furstinnorna och hof fruntimmerna åkte, voro också från fordn: tider, men nyförgyllda. En af dessa var s ofantligt stor, att kolossen på Rhodos skulle kunnat beqväma sig i den. Hofdamerna, ut valda skönheter, sutto två och två midtemoi hvarandra och togo sig utsom cherubimhufvu: den öfver skyarne af deras sida och hvits kjortlar. Hästarne för den vagn, i hvilker hofmästarinnan satt, krånglade och stegrade sig, så att det väckte farhåga, men den sköna fröken satt lugn på sina sammetsdynor och värdig som hade hon suttit på en tron En på sin tid mycket omtalad person, direktören för den kungliga teatern, som förr fanns i nuvarande cirquen vid Gustaf Adolfs torg, var en bland de ståtligaste i processionen. En herre med röd frack omkring en ovanligt starkt utbildad mage, var den märkvärdiga utlänning, som skaffat statslån till den gamla södra stambanan, hvilken nu är igenlagd. I kyrkan blef kungen smord aj Reuterdahl, svea rikes siste primas, med den heliga salvan och begåfvad med åtskilliga gyllene regeringsredskap, som primasen sprang fram och tillbaka med mellan altaret och tronen. Hvarken kronan eller manteln blefvc dock ordentligt påklädda af de assisterande utan kungen gjorde sjelf om sin toilett. Ut