Göteborgsposten – 12 maj 1860, sida 1

Skymningsprat. Maj har kommit, visserligen litet kall oc fnurrig samt ännu i reskostymen, men det är än dock den glade gossen. Snart packar han no upp kofferten, tar sina gröna kläder på sig, bre der ut sin rosenmatta och börjar leka på den solens guld, sedan han först hängt upp sin gök klocka i lundens kronor. Nu är lifvet värdt nå got! När man lyckligt och väl fått sina innan fönster ut på vinden, tulubben vederbörligen in pepprad i stora kistan, sett första horngäddan p Fisktorget och vädrat räkor och graflax — då ä man som en helt annan menniska och man ha fått ersättning för den långa vintern. Men knapp har man hunnit göra bekantskap med våren förr än denne sprungit sin kos, och sommaren, dei sköna, den herrliga, hvarföre skall den så kom ma till korta mot vintern! — Dock, intet pjunk Njutom hvad vi hafva; dagarne äro så mycke längre, och ännu hafva vi långt till den natt, då sol ej går ned. Våren, förhoppingens tid, kunde väl någor annan lämpligare väljas för vår unge konungs kröning, då nu en sådan nödvändigt skulle ske! Må en sen höst rikligen få uppskära hvad för. hoppningen utsått! Hela landet har deltagit festligheterna, och naturligtvis ej minst lifligt vi