Göteborgsposten – 12 maj 1860, sida 1

Skottska högländerna och högskottarne. (Slut fr. föreg. n:o). Så intresserika och poetiska skildrin garne af Lågskottlands strider mot Englanc äro, så betydelselösa! äro i historiskt hänse ende de, som utkämpades från Robert Bruce: till Montroses dagar af de skottska clanerna De voro strider mellan clan och clan elle: plundringståg i sachsarnes i söder och öste? belägna fruktbara landssträckor, och endast undantagsvis togo högskottarna tjenst under konungens baner. Och ehuru de vid flera tillfällen kämpat med utmärkt tapperhet, sågo de lågskottska baronerna helst att de sluppo dylika halfvilda, plundringslystna stridskamrater. Men senare under den stuartske pretendentens försök att återtaga sina fäders tron framträdde deras hjeltemod, ståndaktighet och uppoffrande trohet i den mest lysande dager. Huru mycket häraf, som bör tillskrifvas individen och huru mycket, som bör skrifvas på clanandans räkning, är dock svårt att afgöra. Clanväsendet är urgammalt och hade sannolikt aldrig blifvit infördt utifrån, utan uppkommit hos landets äldsta innevånare i följd af de. egendomliga territoriala förhållandena. Höglandet består af klippmassor och många mil långa ofruktbara hedplatåer; endast i närheten af sjöarne, som underhållas