Göteborgsposten – 11 maj 1860, sida 1

khanen helt hastigt från Carrow och man sökte honom förgäfves under flere dagars förlopp. XLV. Röde Ralph begaf sig till farmen, der han trodde sig skola finna Joe Beans, samt gick hvisslande och småpratande för sig sjelf framåt, tilldess han uppnådde den djupa och ensliga dalförsänkning, der den af Will Sideler förr bebodda kojan var belägen. Alltsedan mördarens afrättning, hade hon af bönderna deromkring betraktats med en viss vidskeplig fasa; de gamla gummorna i byn påstodo tillochmed att den döde der gick igen. Fastän Ralph icke var vidskeplig, var han. likväl, sedan kaninvaktarens död, ej mera så oförskräckt som förut. Hans muntra hvissling lemnade småningom rum för ett oredigt mummel; och han spratt flere gånger till vid ljudet af någon räf eller vildkatt, som kilade blixtsnabbt genom buskagen. — Min själ! sade han, i det han stannade och såg sig omkring, det är nästan mörkt; jag har stor lust, att vända tillbaka. Han tog dröjande några steg framåt. — Man skulle håna mig på farmen! . . . Nej, jag måste fortsätta min väg. Ralph, som tillbringat en stor del af sin tid