Göteborgsposten – 10 maj 1860, sida 1

RER i För öfrigt tryckes af denna verldens största Kredit-tidning flera exemplar än ai Times, emedan Banken ständigt utgifver nya noter och aldrig några för andra gången. Vidare kom jag genom åtskilliga byråer och korridorer, hvilkas märkvärdigheter jag förbigår, till en ändlös rad af långa, genom skrank från hvarandra skiljda arbetspulpeter, upptagna af personer, hvilka till en del voro undanskymda af hogar af gamla banknoter. Sedan jag gått förbi dessa, kom jag till hufvudkassörens stora salong; kassören var sjelt icke vid stark kassa, utan syntes blott leda och kontrollera de bredvid och omkring honom med högar af guld och pappersmynt sysselsatta tjenstemännen. Till hoger om honom fanns en stor glasdörr, genom hvilken jag tilläts att kasta en blick in i det allra heligaste, hvartill dock tillträde förvägrades mig. Till venster sågs en lång rad af glaslådor, ini hvilka de mest utmärkta mekaniska hjulverk tycktes liksom leka med Sovereigns eller Pundstycken i guld. Dessa Sovereigns infördes uppifrån uti en i lådan anbragt lutande ränna, hvarifrån de, den ena efter den andra med största precision — 30 å 40 i minuten — kastades öfver fina, ytterst känsliga blad eller plattor, i en till venster stående låda. Understundom, fastän högst sällan, fick någon af dessa mekaniska genier det infallet att kasta en Sovereign i en till höger stående låda, detta inträffade, då mynten (om också ej mera än og gran) voro för lätta. Detta var således den berömda Cottonska guldvigten. Jag förmår naturligtvis ej att lemna en detaljerad beskrifning öfver detta mekaniska underverk, utan nöjer mig med att endast omtala dess verksamhet, sådan som jag förmådde uppfatta den på något afstånd. Ofver hvarje våg-låda befinner sig en på sned afförande cylinder eller list, hvilken nedskjuter Sovereignerna en och en till lådans öppning. Här arbeta tvenne emottagningsplattor eller recipienter för de fullvigtiga och ej fullvigtiga mynten. Detta arbete verkställes genom två i högra hörnet bredvid hvarandra anbragta fina kolfvar, hvilka äro så afpassade att de stryka fram öfver recipienten och afägsnar det på densamma befintliga guldstycset. Den ena koltven stryker fram öfver den undra, den ena just på den plattan, hvarest let fullvigtiga stycket är beläget, den andra något högre upp, öfver plattan med det lätare myntet som stiger något i höjden. Såunda strykes det fullvigtiga myntet åt hoger, let lättare åt venster, och härigenom bespaas det på långt när ej så noggranna vägningsrbetet på vanliga guldvigter, hvarmed förut öfer femtio menniskor dagligen voro sysselsatta. 3redvid dessa tyst men säkert arbetande machier, hvilka dagligen sortera ända till 100,000 uldstycken, var en man sysselsatt med att från n oerhördt stor hög med guldstycken meelst en skoffa upplägga dem på vågen såinda, att 500 stycken uppräknades i hvarje ågskål, hvarefter alltid tvenne skålar tömdes en säck som jemt rymde 1,000 stycken,