Göteborgsposten – 10 maj 1860, sida 1

Itiginnan; den unge mannen, som hade den lycjkan, att få göra E. M:t en liten tjenst, och sårades af folkmassan. — Hans namn, hertiginna, hans namn? — Henry Ashton. — Ah! det är rätta namnet; och det är om den unge mannen ni talar! Godt! han skall få se att jag icke är otacksam. Jag skall tala med lordkanslern. I samma ögonblick inträdde en page i drottningens kabinett och anmälte, att den nämnde personen nyss anländt och bad om tillåtelse, att få göra sin uppvaktning hos hennes maj:t. — Jag skall taga emot honom i gröna salongen. Stanna här, hertiginna; jag skall icke låta er vänta länga. Oaktadt detta löfte, dröjde det likväl nära en timma, innan drottningen kom tillbaka. Hennes ansigte blossade af vrede. Hertiginnan kände kanslerns egensinnighet och började derföre frukta, att han vägrat uppfylla hennes majestäts önskningar. Hon misstog sig. Drottning Charlotta hade varit ännu envisare än han. — Har E. M:t lyckats? frågade lady Mowbray ödmjukt. — Lyckats! hm! mumlade drottningen mellan tänderna. Kanslern är dum som ett spån. Han talar om gamla bruk, om förakt för lagen! Och när jag ber honom straffa den, som kränkt och