Göteborgsposten – 9 maj 1860, sida 1

och en skyndade att för henne öppna sina dör. rar, i afsigt att så mycket som möjligt upprätt: den ofrivilliga orättvisa man gjort henne; mer hon ville ej gå någonstädes. Visserligen var der giftiga gadd bortryckt, som så länge söndersliti hennes bjerta, men såret fanns ännu qvar. Hor tycktes endast finna nöje i Ellens och vår bjelte: sällskap. Hon kunde sitta hos dem flere timma och uppgöra planer för deras lycka, sålunda oft: förgätande sina egna lidanden. Pastor Orme hade rådfrågat landets förnäm. ste rättslärde om hvilka mått och steg, som skul. le vidtagas, för att lagliggöra hennes rättighete till förmynderskapet öfver den unga flickan. All: hade sagt honom, att han först och främst skull rätta sig efter kanslerns beslut samt öfverlemna miss de Vere åt öfverste Mowbray, och sedan inläggs en anhållan att saken måtte lagligen under: sökas. Förgäfves företedde pastorn sir Williams te. stamente och redogjorde för det skändliga sätt hvarpå man handhaft förmynderskapet. Lagkarlarne skakade på hufvudet och rådde honom att ingå på hvad de sagt. De kände icke sin kli. ents lugna, men beslutsamma karakter. Denne beslöt, heldre än att se Ellen återvända till sina tyranners hus, att sjelf hopviga henne med sin fosterson och tillsvidare skicka dem båda utom landet.