Göteborgsposten – 9 maj 1860, sida 1

FSS —————————— Lr daffaires, uppehöll han sig hela år i Italien. Prins Jerome Bonaparte bodde då i den toskanska hufvudstaden, och snart lärde fursten att känna hans lika älskvärda som sköna dotter, prinsessan Mathilda. 1841 förmälde han sig med den tjugoettåriga prinsessan och blet sålunda beslägtad med den ryska kejsarefamiljen, då en storfurstinna hade gift sig med en Leuchtenberg. Likväl väckte detta giftermål missnöje i Petersburg, emedan fursten lofvat att låta uppfostra de barn, som kunde blifva frukten af detsamma i den katolska religionen. Aktenskapet blef barnlöst och upplöstes efter fyra år genom ömsesidig öfverenskommelse. De båda makarnes karakterer, böjelser och vanor harmonierade icke. Då fursten öfvergaf sin gemål, utfäste han sig att lemna henne en årlig ränta af 200,000 silfverrubel. Emellertid hade han fatiat så mycket tycke för Florenz att han fortfor att uppehålla sig der. Hans egendom San Donato riktades genom flera samlingar, hvaribland må nämnas den Hägelska af exotiska växter. 1851 köpte han Villa San Martini på ön Elba, der kejsar Napoleon bodde före de hundrade dagarne. Han förskönade den och inrältade der ett napoleoniskt museum, som bestod af flera värjor, pistoler och hattar, som tillhört kejsaren, en karbin med hans namn och vapen, konungens af Rom porträtter, hvilka följt den landsflyktige till St. Helena, samt flera handskrifter af honom. Detta hade kostat honom 500,000 francs. I staden Florenz inrättade han ett fattighus, der 50 gossar fingo från åtta års ålder vård till kropp och själ samt undervisning i tillverkning af sidentyger. Hans befattning såsom rysk chargå daffaires gaf honom 1849 tillfälle att göra den storhertigliga familjen väsendtliga tjenster. Nu har han nedlagt den och sannolikt för alltid lemnat den diplomatiska banan. Den geografiska vetenskapen har furst Demidoff att tacka för många värderika upplysningar rörande Siberien. Från hans i detta vidsträckta land belägna grufvor, hvilka lemna guld, platina, koppar och jern, begifva sig årligen åtta unga män utrikes, för att på hans bekostnad utbildas till arkitekter, bergoch masmästare. Dessutom resa hvarje år konstnärer ut, hvilka han försett med stipendier. Dessa understöd tillhöra hans vanliga utgifter, men stundom gör han också ofantliga uppoffringar. Så ställde han under kriget på Krim hälften af sina inkomster till kejsarens förfogande. På senare tider har han vistats mycket i Wien. Han älskar Paris, der han inhemtat sin bildning, ganska mycket, men han har dock icke besökt denna stad alltsedan republiken banade väg för Napoleon till kejsaretronen. Till sitt yttre lär fursten likna Peter den store mycket. Han är en allvarlig och skarpsinnig man och en afgjord fiende till etiketten, smickret och hyckleriet.