Göteborgsposten – 9 maj 1860, sida 1

domar, förrådde redan den ädle menniskovännen. Han grundade i Petersburg uti ett stort hus, som han köpte och lät inreda, en välgörenhetsanstalt, som genom sina fem afdelningar motsvarar lika många af den fattiga befolkningens behof. Den ena utdelar årligen 200,000 måltider till behötvande familjer, den andra utgör en asyl för 150 faderoch moderlösa barn, den tredje försörjer 40 fattiga fruntimmer ur de högre klasserna, den fjerde sysselsätter och underhåller lika många ur de lägre stånden, och den femte uppfostrar 150 medellösa flickor, af hvilka en del emottagas under den spädaste åldern för att qvarstanna till dess de äro sexton år, till dugliga tjenstflickor. När koleran rasade i Petersburg, åtnöjde han sig icke med att inrätta ett sjukhus och förse det med allt tillbehör, men han vårdade personligen de sjuka, utan att fråga efter någon fara. Under heta sin lefnad har han fortsatt denna verksamhet för lidande medmenniskors bästa. Han låter inrätta frisängar på hospitalerna, låver uppfostra fattiga gossar och flickor och hindrar oförvålladt elände så ofta han blir underrättad derom. Såsom befrämjare al vetenskapernas framåtskridande intager furst Demidoff ett utmärkt rum. Hvad han i detta hänseende uträttat genom de bekanta Demidoffska prisen, som årligen utdelas till ett belopp af 5,000 rubel åt de ryske författare, som under årets lopp utgifvit de mest allmänt nyttiga arbetena, äfvensom genom inrättningen af åtskilliga samlingar och museer, kan icke jemföras med frukterna af de vetenskapliga resor i Ryssland, hvilka föreslagits på hans föranstaltande och bekostnad samt till en del under hans ledning. Den vigtigaste af dessa resor var den i södra Ryssland, hvilken räckte tre år. Närmaste anledningen till densamma var ryska industriens behof af stenkol. Man förmodade neml. att stenkolslager skulle finnas i kuststräckorna norr och vester om Svarta Hafvet. Fursten ordnade reseplanen dock så att undersökningarne sträcktes till alla naturhistoriska förhållanden i dessa föga bekanta länder. Sjelf åtog han sig i forening med professor Nordman från Odessa de zoologiska forskningarne samt biträdde dessutom Samson vid hans statistiska och historiska arbeten, under det att Huot öfvertog geologien, Leville botaniken och medicinen samt La Ploy mineralogien och borrningarne efter stenkol. Resultaterna af resan äro skildrade i ett kejsar Nikolaus tillegnadt arbete, som förvärfvade furst Demidoff utmärkelsen att väljas till ledamot i den parisiska akademien. Han var så stolt deröfver, att han förklarade den dag, på hvilken han erhöll underrättelse derom, som den skönaste i sitt lif. Kort efter det furst Demidoff fulländat sina studier, började han sin diplomatiska bana sisom attach vid den ryska ambassaden i Rom. Hans vistande i denna stad blef flera gånger afbrutet, såsom t. ex. genom den ofvannämnda resan i södra Ryssland, och först när han kommit till Florenz såsom charge