Göteborgsposten – 5 maj 1860, sida 1

de afskedad ur salig sir William Mowbrays tjenst! — Ni skulle säkerligen göra rättast uti att fråga förvaltaren derom, genmälte vittnet. Will Sideler hviskade nu några ord i örat på sin advokat. Men Gork, som trodde sig vara något för sin klients försvar vigtigt faktum, lyssnade ej dertill, utan fortfor: — Det blir min sak, min herre! Sedan hvilken tid är det vittnena tillåtet, att föreskrifva advokaten de frågor, han skall framställa ? Jag upprepar ännu en gång, hvarföre blef fången entledigad ur salig sir William Mowbrays tjenst ? — För det. han i en tvist dragit knifven emot mig och sårat mig, svarade Martin saktmodigt. Detta svar utöfvade ett för fången mycket ogynsamt intryck, och framkallade en viss sympati för den gamle Martin, som synbarligen ej velat, att de kränkningar, han sjelf lidit, skulle öka den tyngd af brott, som redan hvilade öfver Sideler. Ett slags grymtning hördes i salen: den kom från bödeln. Sheriffen befallte tystnad. Bödelns och Wills blickar möttes ånyo. Kaninvaktaren ansåg sig redan vara fälld. — Ah, hm! inföll advokaten. Ni är otvifvelaktigt mycket ädelmodig. Men har ni några vittnen att framdraga angående denna sak ?