Göteborgsposten – 4 maj 1860, sida 1

— Joe, sade han och räckte honom sin hand, jag vill icke vredgas på er, derföre att ni lydt mensklighetens och ert eget hjertas röst. Hvem hade kunnat förutse hvad som händt? Han är död, må minnet af hans brott dö bort med honom ! — Och ni förlåter mig? — Jag har intet att förlåta; all vrede slocknar vid grafvens rand. Joe Beans hjerta lättades genom dessa ord från en stor börda. Hans förstånd hade aldrig blifvit så förbrylladt som genom denna Miran Hafaz död. Han var i sin enfald böjd att påstå den förorsakats genom trolldom. — Förstår ni huru det gått till Harry? — Ja. — Min själ, tror jag icke, att ni vet allt! Grekiskan måtte allt vara en värderik sak. Den hederlige Joe trodde, liksom förpaktaren och hans hustru, att studiet af grekiskan var orsaken till vår hjeltes förståndsöfverlägsenhet och till allt, som han ej kunde förklara i hans uppförande. — Gå och anmäl saken för pastor Orme, sade Henry, ni träffar honom i biblioteket; jag kommer dit om ett ögonblick. Då han kom tillbaka till Ellen, märkte han på hennes oroliga mine, att hon till hälften anade, hvad han hade att säga henne. Han tog