Göteborgsposten – 2 maj 1860, sida 1

senhet deröfver: han hade för längesedan blickat in i deras fala hjertan. Några ögonblick derefter anmälte man för honom, att vagnen, som skulle föra bort honom, redan stod färdig. Då han gick genom förstugan, mötte han ayahn, som kastade sig ned på knä, ett rof för den yttersta förtviflam. — Förbanna mig... döda mig! utropade hon; det är jag, som störtat er. Miran-Hafaz gick med ett bittert leende förbi henne; och Zara drog slöjan för sitt ansigte, för att icke bli vittne till hans skymf och vanära. Mr Elworthy stannade qvar i klostret, i pastor Ormes namn. Pastorn återvände till prestgården med vår hjelte, miss Ellen de Vere och öfverste Butler. Joe Beans, dödgräfvaren och länsmannen åtföljde Miran till hans fängelse, för att bevaka honom, tills morgonen inbröt. Då Ellen anlände till prestgården, mottogs hon med den lifligaste glädje af Susanna, mistress Jarmy och hela huset. Oaktadt sin trötthet, ville hon likväl genast besöka Martin i hans rum. Hennes hjerta svällde af tacksamhet till Gud, som bistått henne, och till den gamle stallknekten, som varit försynens verktyg. Den gamles ögon återfingo något af sin fordna glans, då hans älskade husbondes nidce tryckte sina läppar mot