Reseskizzer från Kina. II Det kinesiska höglandet. (Forts. fr. föreg. n:o.) Ett annat besök gällde den heliga ön Putu i Tschusan-arkipelagen. Vi använde en hel dag till att taga dess mysterier i skärskådande. En stenlagd väg förde oss öfver en mängd höjder till en skön dal, der en grupp gråa pagoder och tempel med höga, gula tak och cinnoberröda murar låg i skötet af grön småskog och väldiga granitmassor, hvilka voro strödda rundtomkring på de branta sluttningarne. En portgång af sällsam struktur förde till en labyrint af gårdar och en samling af heliga byggnader, bland hvilka några voro uppförda till skydd för urgamla, med heliga sentenser försedda granitblock, och andra innehöllo jätteklockor, hvilka icke en kläpp utan en vidhängande hammare aflockade toner. Andra byggnader, och dessa voro de största och talrikaste, utgjorde bostäder för vidunder af begge könen och af hvarje storlek, alltifrån den jättelika Koangging, barmhertighetens gudinna till en hop små tre tum höga gudar. På gårdarne stodo heliga messingskittlar med helig eld, i skuggan af heliga trän. Likaledes fanns der en helig damm, full af heliga fiskar, öfvertäckt af helig lotus, öfver hvilken var hvälfd en brygga, som utgjordes af en enda båge. Ofverallt såg man grupper af smutsiga bonzer, som halfnakna värmde sig i solskenet och stirrade på sina eller sina grannars sönderslitna kläder eller genomgingo under böner sina rosenkransar. Andra åter skockades omkring mig, när jag tecknade, eller stirrade med rinnande ögon och tanklöst utseende på främlingen. — Klädda i trasiga kåpor af grått ylletyg tyckes de vara en för stället egendomlig ohyra och buro sina askfärgade drägter, tills de föllo af kropparne, hvilka aldrig kommo i någon beröring med vatten. De flesta bland dem voro betackta med hudutslag, och de voro alltid omgifna af en atmosfer, som gjorde det högt obehagligt att komma i deras närhet. När öfverstepresten trakterade oss med tå och sylt i ett af dessa heliga män uppfylldt rum, blef deras helighets lukt nästan outhärdlig. Vår värd ut