kröningen. Man trodde att en Bonde skulle blifva riksmarskalk, men det var en fåvitsk tro hos dem, som icke äro väl underrättade om hvad som är bebagligt eller icke. Det var ett bråk vid konung Oscars begrafning, man visste sig ingen råd för ceremonierna, och jag tror, det var till slut en liten auditör som framkom lik en räddande engel och gjorde ordning. Nu är man bättre beredd och såväl de vederbörande som annat civilt folk göra allting till och för kröningen. Undertecknad har t. ex. beställt ett par nya kröningsstöflor samt med galoscher, ifall det skulle blifva någon smörja äfven i rännstenarne. B. P