Göteborgsposten – 28 april 1860, sida 1

nen honom med en kraftig stöt af sin axel ned i grafven. Presten blef så öfverraskad, att han ej hade tid till att göra motstånd. Ralphs glädje öfvergick, om möjligt, den han rönt af kaninvaktarens fängslande. En andlig var äfven ett vida ädlare villebråd. — Usling ... jag skall krossa refbenen på dig! röt hr Tordletexte, under det kan plaskade i vattnet, som på detta ställe var af ett för honom oangenämt djup; grafvens bräddar voro dessutom så höga, att han omöjligen kunde komma upp utan hjelp. — När ni får fatt i mig, ja! inföll Ralph. — Hjelp mig upp! — Nej ... nej; jag har haft för mycket besvär, innan jag fick er dit ner. — Jag ...jag skall gifva dig en guin6. — Nej. — Två guinger, din skurk ... min vän, vill jag säga. — Nej. Ni ljuger jag är säker derpå. — Hvarföre? — Derföre att ni kallar mig er vän. Ni vet nog, att jag icke är det... Nej,jag kan icke hjelpa upp er; men jag skall säga er hvad jag skag göra för er. — Hvad då? — Jag skall sätta mig på ledstången och