Göteborgsposten – 28 april 1860, sida 1

utan att bekomma någon närande föda, til dess hon, nära halfdöd af mattighet, kropps: och själsqval, uppgaf att hennes man en gång sagt, att han skulle vilja döda kapten Gorgone. Det sålunda erhållna vittnesbördet upptecknades genast af en för detta ändamål närvarande embetsman, och Chemici begaf sig till de begge anklagades fängelse, för att underrätta dem att Chimeras hustru hade bekännt, glad öfver att ha svart på hvitt rörande denna sak. De vidhöllo ännu att de voro oskyldiga, men då tog han sin tillflykt till en tortyr af det gräsliga och ohyggliga slag, att den ej kan beskrifvas här. De begge martyrerna gåtvo slutligen vika och afgåfvo den bekännelse, som fordrades. Chemici förde dem derpå till den plats, der brottet var begånget, på det att de skulle upprepa inför magistraten och den församlade folkskaran bekännelsen af deras brott på samma ställe der de sagt sig ha stått, för att aflossa det olyckliga skottet. Men när de kommo ut under fri himmel och i sina landsmäns närvaro, upplifvades de åter af en flägt af energi. De höjde sina hufvuden och förklarade med matt men bestämd röst, att de voro oskyldiga, samt uppgåfvo huru nedrigt man tillvägagått för att afpressa deras bekännelse. Då hördes ett rop af fasa från det församlade folket, och sbirrerna kringhvärfde hastigt fångarne, för att föra dem åter till fängelset. Nu upprepades ånyo den förfärliga tortyren. Chimera och Pizzolo besegrades åter af dess marter och sedan de bekräftät sin förra bekännelse, fördes de till Catana, den förnämsta staden i provinsen för att bli ställda inför rätta. Domstolen, som observerade de tydliga spåren af den tortyr de genomgått, befallte att de skulle besigtigas af läkare. Dessa voro modiga nog att riskera polisens ovilja och intyga, hur saken förhöll sig. Då beslöt domstolen att intet afseende skulle fästas vid den aftvungna bekännelsen, och, efter en ny och lagenlig undersökning, förklarade den de tvenne anklagade för oskyldiga och befallte att de genast skulle frigifvas. Oaktadt detta högtidli3a utslag låter direktör Manescaleo dem äniu försmägta i fängelse. Polisen är ofelbar! ch olyckligtvis äro icke alla embetsmän så jelfständiga. De veta hvad de sjelfva riskera och äro merendels endast den ursinniga styelsens slafviska redskap.